Att blir först eller att till exempel göra en ny led på ett berg har lång tradition inom klättervärlden och genom åren har detta lett till nya rekord jakter. Första, snabbast, flest, yngst, äldst…

Redan 1953 när Hillary och Tenzing besteg Mount Everest handlade om att bli först, att göra något som ingen tidigare gjort. Junko Tabei blev 1975 första kvinna att bestiga världens högsta berg och tre år senare, 1978, blev Reinhold Messner och Peter Habeler de första som bevisade att det gick att klättra Everest utan syrgas. Messner tog sedan rekorden till en helt ny nivå när han 1986 blev första människan i världen att bestiga samtliga 14 toppar över 8000 meter.

Ett år innan dess blev amerikanen Richard Bass den första personen att genomföra Seven Summits, att bestiga det högsta berget på respektive kontinent. Sju världsdelar – sju toppar.

På Bass lista hittar vi Australiens högsta berg, Mt Kosciuszko, 2228 meter. Bass, som inte är hade bakgrund i klättring blev dock ifrågasatt av bland andra Messner som menade att det högsta berget i Oceaninen (där Australien ingår) är det högre och svårare Carstensz Pyramid, 4884 meter, och det borde ingå istället. 1986 blev Patrick Morrow den förste att göra Seven Summits enligt Messners lista.

1996 föddes min dröm att en dag stå på toppen av Mt Everest och samtidigt väcktes även idén om att någon gång genomföra Seven Summits. 1998 när jag och Göran var i Australien och klippklättrade så tog vi en tur förbi Mt Kosciuszko och gick upp till toppen. Men jag håller med om att Carstensz Pyramid är en större utmaning. Så startskottet gick när jag 1999 stod på toppen av Mount Everest som första svenska kvinna. Everest blev min första topp av de sju och då var det ännu ingen svensk som hade ambitionen att göra Seven Summits. Det jag inte visste var att det skulle ta mig 15 år att förverkliga min dröm.