Expeditioner Swedish Everest Cleaning Expedition 1999
Mount Everest. Ett namn som vĂ€cker drömmar, förundran och respekt. BelĂ€get pĂ„ grĂ€nsen mellan Nepal och Kina har detta legendariska berg lockat Ă€ventyrare frĂ„n hela vĂ€rlden i över ett sekel. De första försöken att nĂ„ toppen gjordes redan pĂ„ 1920-talet, bland annat av George Mallory som blev berömd för sitt svar pĂ„ frĂ„gan varför han ville bestiga berget: ”Because itâs there”. Det var dock först 1953 som toppen bevisligen nĂ„ddes, av Edmund Hillary frĂ„n Nya Zeeland och Tenzing Norgay, en sherpa frĂ„n Nepal â en bestigning som för alltid förĂ€ndrade vĂ€rldens syn pĂ„ vad som Ă€r möjligt.
Det var vĂ„ren 1999 som jag sjĂ€lv Ă„tervĂ€nde till Nepal och Himalaya, denna gĂ„ng för att försöka bli den första svenska kvinnan att nĂ„ toppen av vĂ€rldens högsta berg. Vi klĂ€ttrade frĂ„n den nepalesiska sidan, men Mount Everest â som i Nepal kallas Sagarmatha och i Tibet Qomolangma â kan Ă€ven bestigas frĂ„n den kinesiska sidan. Att fĂ„ stĂ„ pĂ„ toppen av denna ikoniska punkt pĂ„ jorden hade lĂ€nge varit en dröm, men vĂ€gen dit var allt annat Ă€n enkel.
Förberedelserna hade börjat mÄnga Är tidigare, men Äret innan hade jag lagt i ytterligare en vÀxel och började trÀna fem dagar i veckan, fyra timmar per dag. Ett par mÄnader innan avfÀrd började jag Àven lÀgga pÄ mig extra vikt för att ha reserver att ta av pÄ hög höjd. Jag kÀnde mig vÀl förberedd och mycket laddad nÀr jag i början av april började inmarschen till baslÀgret.
Expeditionen bestod bland andra av mig sjĂ€lv och Ola Hillberg, som bĂ„da hade ambitioner att nĂ„ toppen. Göran Kropp var expeditionsledare och organiserade den stĂ€dinsats vi Ă„tagit oss â mĂ„let var att plocka ner 25 övergivna syrgastuber frĂ„n South Col, Ă€ven kallat vĂ€rldens högsta soptipp. Det lyckades vi med.
Bra förberedelser och ett tydligt fokus gjorde att vi medvetet avancerade snabbt uppför berget â ironiskt nog med syftet att tillbringa sĂ„ lite tid som möjligt pĂ„ sjĂ€lva berget. PĂ„ hög höjd Ă€r kroppen under konstant stress: syrenivĂ„erna Ă€r lĂ„ga, matsmĂ€ltningen fungerar dĂ„ligt, och risken för livshotande tillstĂ„nd som hjĂ€rnödem eller lungödem ökar dramatiskt. DĂ€rför handlade strategin om att acklimatisera effektivt men ocksĂ„ minimera exponeringen för höjden.
Efter mindre Ă€n tvĂ„ veckor befann vi oss högt uppe och det var dags för toppattack. Leden vi följde var normalleden. Den 3 maj nĂ„dde vi South Col, lĂ€ger 4, som ligger pĂ„ strax under 8000 meters höjd â ett omrĂ„de som ofta kallas för ”dödens zon”. HĂ€r Ă€r mĂ€ngden syre i luften sĂ„ lĂ„g att kroppen lĂ„ngsamt bryts ner och Ă„terhĂ€mtning i princip Ă€r omöjlig. Detta sista lĂ€ger utgör startpunkt för toppförsök â och hĂ€r vill ingen stanna lĂ€ngre Ă€n nödvĂ€ndigt.
Men ett vĂ€dersystem drog in och jag tvingades tillbringa ett extra dygn i dödens zon utan syrgas. Min ursprungliga ambition var att nĂ„ toppen utan syrgas, men efter att timme efter timme kĂ€nna hur krafterna sinade bestĂ€mde jag mig för att anvĂ€nda syrgas den sista biten â bĂ„de för att öka chanserna att lyckas men frĂ€mst för att minska risken för hjĂ€rnödem eller lungödem.
Vi startade toppförsöket vid midnatt natten mellan den 4 och 5 maj. Det Ă€r vanligt att börja klĂ€ttra vid midnatt för att nĂ„ toppen mitt pĂ„ dagen â dĂ„ har man maximalt med dagsljus för nedstigningen och minskar risken att behöva klĂ€ttra i mörker nĂ€r man Ă„tervĂ€nder till sitt tĂ€lt i South Col. Tolv timmar senare, klockan 12.05, stod jag dĂ€r â pĂ„ toppen av Mount Everest. Som första svenska kvinna nĂ„gonsin.
Jag nĂ„dde toppen tillsammans med Göran och vĂ„ra tre sherpas Kami, Lakba och Mingma. Att fĂ„ klĂ€ttra med dessa personer, med deras djupa kunskap, erfarenhet och ödmjukhet inför berget, var en stor förmĂ„n. Vi delade det ögonblicket pĂ„ vĂ€rldens högsta punkt â en plats sĂ„ ogĂ€stvĂ€nlig men samtidigt sĂ„ magisk.
Jag kĂ€nde en enorm glĂ€dje över att ha nĂ„tt toppen, men var samtidigt fullt medveten om att toppen bara Ă€r halvvĂ€gs. Jag hade en lĂ„ng och farlig vĂ€g tillbaka ner framför mig. Tankarna gick till vad som hade hĂ€nt under vĂ„rsĂ€songen 1996, nĂ€r Göran besteg berget och jag sjĂ€lv var baslĂ€gerschef â dĂ„ sĂ„g vi en tragedi utspela sig pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll, nĂ€r flera klĂ€ttrare dog högt upp pĂ„ berget. Den erfarenheten var stĂ€ndigt nĂ€rvarande, som en pĂ„minnelse om att inget Ă€r klart förrĂ€n man Ă€r nere igen.
Tre dagar senare var jag tillbaka i baslĂ€gret â lyckligare Ă€n nĂ„gonsin och enormt lĂ€ttad. Nu var jag i sĂ€kerhet.
Till min stora förvĂ„ning fick jag dĂ€r reda pĂ„ att jag Ă€ven blivit den första tjeckiska kvinnan att nĂ„ toppen, dĂ„ jag har dubbelt medborgarskap. En bestigning, tvĂ„ historiska förstaplatser â och ett Ă€ventyr som förĂ€ndrade mitt liv.