Swedish Shishapangma Expedition 1997
Det finns fjorton toppar i vĂ€rlden som Ă€r över 8000 meter. Mount Everest Ă€r den högsta, men Shishapangma â med en höjd pĂ„ cirka 8013 till 8046 meter beroende pĂ„ kĂ€lla â Ă€r den lĂ€gsta av dessa giganter. Berget ligger i Kina, i den tibetanska delen av Himalaya som kallas Langtang. Berget Ă€r Ă€ven kĂ€nt under namnen Xixabangma eller Gosainthan, och betraktas som en av de mer tillgĂ€ngliga 8000-meters-topparna.
Trots detta bestegs Shishapangma först 1964 av en kinesisk expedition och blev dÀrmed den sista av 8000-metersbergen att nÄs av mÀnniskan. Idag Àr det fortfarande betydligt fÀrre klÀttrare som lyckats nÄ huvudtoppen jÀmfört med den sÄ kallade Central Summit, förtoppen, som ligger pÄ 8006 meters höjd.
Planerna pĂ„ att bestiga Shishapangma började ta form under cyklingen hem frĂ„n Nepal 1996. Under fyra mĂ„nader pĂ„ cykel genom Asien och Europa, började vi â Göran och jag â att konkretisera vĂ„r idĂ©. Det var dĂ„ jag pĂ„ allvar fundera över hur jag skulle kunna förverkliga min nyfödda dröm om att en dag stĂ„ pĂ„ toppen av Mount Everest. Göran, som sjĂ€lv visste exakt vad det innebar, var tydlig: jag behövde erfarenhet frĂ„n höga höjder, pĂ„ riktigt. Hittills hade jag varit strax över 5500 meter pĂ„ Lobuche Peak och Kala Pattar under inmarschen till Everest 1996. Men det rĂ€ckte inte. Om jag ville bestiga vĂ€rldens högsta berg behövde jag kĂ€nna pĂ„ vad 8000 meter faktiskt innebĂ€r â hur kroppen reagerar, hur psyket pĂ„verkas, och hur tunn luften kĂ€nns. Vi hade kunnat vĂ€lja ett sjutusenmetersberg som en mellanlandning, men om allt kĂ€ndes bra ville jag ha möjligheten att nĂ„ högre Ă€n sĂ„. DĂ€rför föll valet pĂ„ Shishapangma.
Nu hade jag mindre Ă€n ett Ă„r pĂ„ mig att komma i sĂ„ bra form som möjligt och planera min första egna expedition. För att lyckas tog vi hjĂ€lp av vĂ„r gode vĂ€n Wongchu Sherpa â en legend i Everesthistorien som inte bara sjĂ€lv bestigit berget flera gĂ„nger, utan ocksĂ„ grundat Peak Promotion och hjĂ€lpt otaliga klĂ€ttrare att förverkliga sina mĂ„l. Han hade tidigare ordnat logistik och tillstĂ„nd för svenska Everestexpeditioner samt den berömda IMAX-expeditionen 1996.
Wongchu hjĂ€lpte oss lösa tillstĂ„ndet för Shishapangma, och för att möjliggöra expeditionen valde vi att sĂ€lja Ă„tta av platserna till andra klĂ€ttrare. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kunde vi finansiera vĂ„r egen medverkan. Vi blev till slut en expedition pĂ„ tio personer. En av deltagarna var fransmannen Cyril Destremau, vars dröm var att Ă„ka snowboard frĂ„n 8000 meter â en hĂ€ftig bedrift som han ocksĂ„ lyckades genomföra. Vi hade ocksĂ„ med oss Thomas Gustavsson, en erfaren skridskoĂ„kare frĂ„n Sverige som ville ta sig an nya utmaningar.
Expeditionen började tidigt sommaren 1997 i Nepal, dĂ€r vi packade och införskaffade proviant innan vi reste vidare in i Tibet via grĂ€nsövergĂ„ngen vid Kodari. Vi passerade stĂ€der och byar som Zhangmu och Nyalam, och fortsatte lĂ€ngs den slingrande vĂ€gen över den tibetanska högplatĂ„n. Det var en resa som i sig sjĂ€lv var ett Ă€ventyr â med storslagna vyer, dammiga vĂ€gar och höghöjdsbyar dĂ€r tiden verkade stĂ„ still.
Vandringen till baslĂ€gret Ă€r relativt kort jĂ€mfört med andra 8000-meterstoppar, eftersom vĂ€gen gĂ„r högt redan frĂ„n början och fordon kan ta sig nĂ€ra. Vi började snabbt etablera lĂ€ger och acklimatisera oss. Första försöket att nĂ„ toppen misslyckades. Jag tvingades vĂ€nda bara nĂ„gra hundra meter frĂ„n toppen â ett tungt men nödvĂ€ndigt beslut. Jag lĂ€rde mig mycket av det försöket, och det blev avgörande för nĂ€sta. Det Ă€r sĂ„klart tungt att gĂ„ hela vĂ€gen ner och ladda om, men att fortsĂ€tta nĂ€r kroppen inte Ă€r helt redo kan vara förödande.
Efter att ha vilat och Ă„terhĂ€mtat mig i baslĂ€gret gjorde vi den 4 juli ett nytt försök. Den hĂ€r gĂ„ngen nĂ„dde jag tillsammans med Göran och Cyril den centrala förtoppen pĂ„ 8006 meter. Det var ett ögonblick av eufori â jag hade blivit första svenska kvinna att ta mig över 8000 meter, och dessutom utan syrgas. Cyril spĂ€nde fast sin snowboard och Ă„kte ner frĂ„n förtoppen â han blev dĂ€rmed den första nĂ„gonsin att Ă„ka snowboard frĂ„n 8000 meters höjd.
Det som satt spĂ„r efter denna expedition Ă€r dock inte bara prestationen. För första gĂ„ngen sĂ„g jag en omkommen klĂ€ttrare med egna ögon medans jag klĂ€ttrade. Jag kunde skymta konturerna av en kropp, skyddsutrustningen och klĂ€tterskorna under ett tunt tĂ€cke av nyfallen snö â en skoningslös bild av vad dessa höjder kan krĂ€va. Synen stannade kvar hos mig och dyker fortfarande ibland upp i tankarna â som en stark och stilla erinran om hur skört livet Ă€r.
Efter bestigningen var Ă€ventyret lĂ„ngt ifrĂ„n slut. Göran och jag hade bestĂ€mt oss för att köra motorcykel hem till Sverige denna gĂ„ng. SĂ„ vi tog bussen till New Delhi i Indien och köpte dĂ€r varsin gammal Royal Enfield-motorcykel frĂ„n 1963. Resan gick genom Pakistan, Iran, Turkiet, Bulgarien, RumĂ€nien, Ungern, Slovakien, Tjeckien och Tyskland. Det var inte sĂ„ enkelt som det kanske lĂ„ter â jag hade nĂ€mligen aldrig kört motorcykel tidigare men tĂ€nkte att nu har jag ju en lĂ„ng strĂ€cka att lĂ€ra mig det. Det blev minst sagt en Ă€ventyrlig fĂ€rd och ett hĂ€ftigt avslut pĂ„ en redan spĂ€nnande expedition.